Ett år med Svenska skolan i Nairobi
Planet tillbaka till Sverige går om några timmar. Två år på Svenska skolan är alldeles snart över och ändå är skolan kanske det som fått allra minst utrymme på vår blogg. I elfte timmen kommer här alltså en senkommen beskrivning av ett år på Svenska skolan i Nairobi.
Augusti. Skolstart.
Svenska skolan är en oas i en annars stundtals kaotisk mångmiljonstad. Här entrén ut på Makindi Road:
Huvudbyggnaden är ursprungligen ett värdshus från tidigt 1900-tal.
Utemiljön är underbar både för skolans yngre elever
och för de äldre.
September. Efter inskolningsvecka och helgutflykter är det dags för den första safarin till Masai Mara. Möte med för oss ny natur och ny kultur.
Oktober. Jakarandaträden står i full blom överallt, även på Svenska skolan.
Näst sista veckan i oktober ligger höstlovet, allt för att undvika den korta regnperioden som börjar i november. Då ordnar skolan en resa till Mombasa och de som önskar kan ta dykarcertifikat.
November. Även om skolan följer svensk läroplan är det klart att studierna ska färgas av att skolan ligger i Afrika. i år gick fältstudieveckan för högstadiet och gymnasiet till Kisumu, en stad vid Victoriasjön.
I Kisumu är bodaboda, cykeltaxi, ett vanligt transportmedel.
På vägen tillbaka till Nairobi besöker vi även en teplantage i Kericho, ett stort tedistrikt.
December. Uppladdningen för bestigningen av Mount Kenya börjar. Vi vandrar på Ngong Hills.
Och så mitt i denna varma månad blir det Lucia med stämningsfullt firande både på skolan och på ambassadörens residens. Det finns några avgörande detaljer som gör att det här luciafirandet skiljer sig från ett normalt firande i Sverige. Till exempel att vi är utomhus och att alla i luciatåget är barfota!
Skolans julavslutning bjuder på dans kring granen men man får kanske inte vara så petig vad gäller definition av gran.
Och naturligtvis kommer tomten också till Nairobi!
Januari. Skolan börjar igen. På Svenska skolan finns två förskolegrupper, grundskola och gymnasium och det har varit fantastiskt att få undervisa så olika åldersgrupper.
Det har även funnits två klasser i svenska för nybörjare. Det har nog varit den allra roligaste gruppen att undervisa!
Februari. Skolan har också en del fritidsaktiviteter på eftermiddagarna. En av dem som dragit flest deltagare har varit Friskis och Svettis. Utomhus året runt och med den bästa musiken och den bästa ledaren, Tina Frisk.
Mars. Så är det dags för den stora utmaningen, Mount Kenya. När man är vandrar de första dagarna är det svårt att förstå att man ska upp på en av de där topparna och på 4 985 meters höjd.
Om jag berättar att det tar tre och en halv timma av blod, svett och tårar att ta sig upp de allra sista 700 metrarna så säger det förhoppningsvis något om hur brant och hur tufft det var i slutet. Var det utsikten som var belöningen? Ja, naturligtvis men kanske också att se sig själv i nytt ljus - man klarar mycket mer än man tror.
April. Musikcafé på skolan där alla åldersgrupper uppträder. Här sjunger mina kenyanska elever Monica Zetterlunds Sakta vi gå genom stan. Fantastisk framträdande!
Maj. Nationella prov och hård slutspurt även på Svenska skolan. Och så äntligen...
Juni. Studenterna anländer i safaribuss till skolan efter champagnefrukost i Nairobi Nationalpark.
Och så här går det till när studenterna blir mottagna av familj och vänner:
Nu är det bara en timma kvar tills taxin kommer och hämtar oss. Denna dag har vi gråtit mer än under de två senaste åren sammantaget. Nu väntar en sista middag med våra vänner på balkongen. Vi ses i Sverige!
Kommentarer
Postat av: Rino
Hej kära vänner!
Kul att ni är hemma igen! Vi måste träffas någon gång framöver, om inte i sommar så i höst.
Gick in på bloggen igen men mest av misstag då jag googlade på något annat och då kom er blogg upp! Tur var väl det för det var trevligt att läsa de inlägg som jag annars missat. Tack för bilderna från ett år på svenska skolan. Man tas nästan tillbaks och jag hinner redan efter så här kort tid att bli nostalgisk... Och man kunde skymta Kristina på ett av korten också! Hoppas vi ses snart!
Heja GAIS!
Trackback