Olle & Pia i Nairobi

Vi hade sett henne redan inne i Karen Blixen-muséet. En äldre dam som uppmärksamt studerade möblemanget, böckerna och fotona i Karen Blixens forna hem. Eller dam är kanske inte rätta ordet. Hon var klädd i långbyxor, t-shirt, bekväma skor samt keps och framstod i allt som en samtida kvinna. Detta till skillnad från Karen Blixen som på nästan alla foton ler in i kameran iklädd lång klänning och hatt eller tropikhjälm. Hon ser ut som en riktig dam även om hon väckte uppmärksamhet på sin tid genom att odla kaffe och jaga lejon förutom att skriva, måla och starta skolverksamhet.

Ett av hennes mest uppmärksammade porträtt är detta av Abdullahi Ahamed, en ung somalisk man som så småningom blev domare. Här i Nairobi hänger bara en kopia, originalet finns i Danmark.

Vi träffade på henne igen på Kazuri, nästa stopp på vår runda i Karen, förstaden i västra Nairobi uppkallad just efter Karen Blixen. Kazuri är en smyckestillverkare där man kan få följa med en guide och se hela processen från bearbetning av leran till ugnsglasering och färdiga smycken. Vi var fyra personer plus vår guide som gick runt och tittade och en av dessa var den äldre kvinnan. Hon var lomhörd och guiden talade mycket högt och tydligt och allra mest till henne. Han ställde också några intresserade frågor. ”Var kommer ni ifrån?” ”England." " Är det första gången ni är i Kenya?”  ”Nej, inte alls, jag har varit här på safari förr.”  ”Och när var ni här senast?”  ”1938.”

1938! Då var hon en ung kvinna på 19 år, nu var hon 92. Kvinnorna som arbetade vid borden applåderade när guiden högt annonserade hennes ålder och den äldsta bland de anställda, en kvinna i sextioårsåldern, framstod plötsligt som rena ungdomen. Hon var inte ens påtänkt när den gamla brittiska damen senast var i Kenya!

1930-talet var årtiondet då tusentals engelsmän anlände till den brittiska kronkolonin Kenya och slog sig ner företrädesvis i The Highlands för att odla kaffe och te. Karen Blixen hade då varit här sedan 1914 men var 1931 tvungen att överge sin farm efter en brand. Nairobi hade inte heller optimala förutsättningar för dessa odlingar. Naturligtvis fanns det redan inhemska stammar som bebodde dessa trakter, både Karen och Highlands, när de vita kom men dessa stammars besittningsrätt  respekterades inte eftersom de inte hade papper på att de ägde marken...Och än idag är både Karen och Highlands alltså i hög grad vita områden. Här teodlingar i White Highlands, bara en knapp timmas bilväg från Nairobi.

Karen Blixen hade som mest 700 anställda på sin farm och startade skola för de anställdas barn. Idag finns andra intressanta verksamheter och Kazuri är ett exempel. Det startade 1975 i mycket blygsam skala. Numera finns ett hundratal anställda varav merparten är ensamstående mödrar. Företaget har som uttalad policy att skapa arbetstillfällen för kvinnor och är medlem av World Fair Organization. 75% av smyckena går på export, även till Sverige. I Nairobi finns ett par egna butiker och man kan aldrig gå in där och betrakta halsbanden, armbanden och örhängena på samma sätt igen om man en gång varit och sett att varje pärla eller sten rullas och målas för hand.

Någon kilometer längre bort ligger Marula Studios, ett ställe som tillverkar och säljer prylar av återvunnet material och/ eller från inhemska företag. Det största återvinningsmaterialet är faktiskt flip-flops! Tiousentals sådana flyter varje år iland längs kusten och på en liten ö i norra Kenya började man samla ihop dem och tillverka smycken och leksakdjur. Så startade företaget Uniqueco av Julie Johnstone, född i Nairobi och expert på korallfiskar och Taheni Bwanaali, en kvinna från Lamu-regionen. Idag samlar även ungdomar från Kibera flip-flops och säljer dem till Uniqueco. Här är berget utanför Marula Studios.

En som utnyttjar flip-flopmaterial konstnärligt är Andrew McNaughton. Han kombinerar ofta flip-flop med t ex drivved eller exotiska träslag med häftigt resultat. Här kommer några av hans alster som avslutning.