Vi flyttar eller Banantjuvar i köket
Så Olle gav sig ut på jakt. Gick runt i vårt närområde, skrev av alla telefonnummer på uthyres-skyltar som sitter uppsatta på hus och telefonstolpar och ringde. Det är byggboom i hela Nairobi så det saknas inte boendealternativ men med den trafiksituation som råder så var ändå målet att hitta något inom gångavstånd. Olle kollade in ett antal lägenheter och hittade en som han föll för och sedan tog med mig till. (När jag tänker närmare på saken är detta i princip hur vi fått nästan alla våra boenden genom åren. Redbergsvägen, Örebro, Västra Bodarne - det är Olle som jagat eller raggat. Handlar det om någon manlig jaktinstinkt eller är det bara fråga om vem som är mest på?)
I alla fall har vi nu flyttat till en fantastisk lägenhet på tredje våningen av fyra med två balkonger som vi utnyttjar maximalt! Balkongen från vardagsrummet vetter ut mot gården.
Från köket har vi utsikt mot ett grönområde, stora villor och långt borta en moské vars böneutrop kan anas morgon och kväll.
Och alldeles utanför köksbalkongen har vi grönskan från ett stort jakarandaträd.
Grönska och därmed grenar som kommer alldeles inpå vår balkong....
Vi hade bott här kanske två veckor och Lovisa och Damien hade varit här två dagar när Damien en dag upptäclte apor som satt i vårt jakarandaträd. Efter bara två dagar i Afrika väcker helt vanliga Vervetapor förundran och Damien plåtade och filmade förtjust innan han och Lovisa försvann ut på nya upptäcktsfärder i Nairobi. Olle och jag var sedan länge på jobbet. Någon timma senare upptäcker Rodah, vår maid, att hon har sällskap i köket. Tre apor är där och plockar bananer ur vårt fruktställ!
Sedan dess har det varit lugnt. Inte en apa i sikte. Tills igår. Då var de plötsligt där igen och försökte först upprepa bedriften med bananerna men lyckades inte eftersom det denna gång inte fanns några lösa bananer utan bara en för dem allt för stor bananklase. Rodah sjasade ut dem igen, ropade på Olle som kom och förevigade ögonblicket.
Sedan tog de plats på några grenar i trädet och där satt de och väntade tålmodigt.
Vi stängde balkongdörren noga - trodde vi... Men efter ett tag när jag tittade ut mot balkongen igen var dörren öppen och ute i trädet satt två apor och mumsade på äpplen (Pink Lady) - antagligen mycket exotiskt för dem.
Idag är de borta igen och vi har flyttat frukthyllan utom synhåll från balkongen. Men en hel del frågor återstår ändå: På hur långt håll kan apor se eller känna lukten av bananer? Förstår de att äpplen här är en exotisk frukt? (Kilopriset är ungefär tre gånger så högt som priset för bananer.) Och har apor som lever i stadsmiljö utvecklat en minnesfunktion där vår frukthylla på Exeter Apartments, Makindi Road, nu finns inprogrammerad? Svara den som kan.
Vilka härliga balkonger! Apan är ju väldigt söt, hoppas den inte är besvärlig om den blir rädd?!
Underbart exotiskt men det är en otoligt vacker vinter här nu. (Toan har varit frusen i några dagar, men e ok nu igen :) ) Lite avundsjuk på Ingela o Boffe e man nog ändå. Men kolla gärna in vackra vinter landskap på min fb sida. Puss o kram på er.
kasper tyckte att det var väldigt roligt med apan. han gissade dock först på en hund. det är inte så ofta här som apor är i hus. ja, det var väl pippi då.
grattis till ny lägenhet. hoppas att detta halvår blir härligt. eller blir det förlängning?
fridens.
Vad roligt det är att läsa om vad som händer i en helt annan del av världen. Det var ett tag sedan jag var in på er blogg och läste, så det fanns mycket intressant att fördjupa sig i på en gång.
Låt mig kontrastera en tillvaro som förefaller ligga på plussidan av termometern, med en något svalare rapport från nordligare breddgrader.
Här finns snö. Mer än vad en del önskar, medan det för andra aldrig blir nog. Som discgolfande vinterälskare känner jag mig märkbart kluven till årstiden. Vi har idag fått det lite mildare med bara några grader under noll. Annars har termometern visat stadigt kring -15 sedan mellandagarna. Själv var jag i Västerbotten över nyår, och där var vi nere i -25 en stor del av tiden. Vill passa på att nämna att jag firade nyår i huset jämte Jesper Lundmarks, och att vi på nyårsdagen skottade snö tillsammans. Det hade fallit ytterligare två decimeter över natten, så nu var det just under 1 meter snö. Jag vill tro att detta var en lika stor upplevelse för Jesper som för mig (såväl mötet som snöskottandet..)
Övrigt att rapportera från norr är att arbetet med att dra den nya motorvägen mellan A-sås och Gbg är i full gång. Om ni inte redan visste det så är det bra om ni har ögonen öppna efter ett nytt boende när ni återkommer, då ert nuvarande hus i V Bodarne ligger i den blivande omkörningsfilen i riktning mot Gbg. Tar ni strid kanske ni kan få det till att de drar vägen på vardera sida om huset istället, och då kommer ni ju att känna igen er från ert föregående boende i Nairobi om jag förstått saken rätt.
Hoppsan! Jag märkte just att jag har skrivit mycket längre än övriga som kommenterat, så jag upplever mig manad att sluta här.
Må väl!
Hej Pia och Olle
Som nybörjare på datorn gör jag ett förtvivlat försök att få kontakt med er.Det var jättekul att läsa om ert innehållsrika liv där nere. Marianne satte mig på spåret. Som du förswtår Pia är stämningen här milt sagt dämpad.Lena begravdes igår den 23.Skolan mötte upp mangrant.Evert var vrålförkyld och stannade hemma med tanke på sitt hjärta,men han hade skrivit ett roligt och gripande brev som Göran läste upp.Lenas och Anders fina pojkar var en fröjd att skåda och minstingen Joel var med.Ja, ibland känns livet för jäkligt.Varför fick hon inte se Joel växa upp och resa med sin Anders som hon sett fram emot.Det är så tomt efter henne. Jag fick en härlig pratstund med Anita Enroth. Hon är sig lik.Eva Hörnswtröm kunde inte komma p.g.a. en operation följande dag. Hon ville in te utsätta sig för smitta.F.ö. snöar vi inne som ni vet.Vi har tyvärr platt tak på vårt hus,så Harald har varit uppe och skottat av det två gånger. Annars försöker vi hålla i gång,gymnastik 2 ggr i veckan,promenader etc. Vi var på stadsteatern i förra veckan och såg en stark pjäs av Tracy Letts "Familjen". Otroligt fint skådespeleri men den tog en hårt.
Lev väl och må gott!
Kram Eine och Haral
