Smått och gott
Det rann till här om natten för första gången sen vi kom hit till Afrika. Det var ett engångstillfälle, inget trendbrott. Nairobi stad lät några få liter vatten slippa ut, till oss, genom stans ledningssystem. Vi köper annars varje droppe vatten av Mr Kennedy. För 70 kr kommer han dragande på 20-30 gulbleka tunnor vatten. Kärran gnisslar så oerhört att hans ankomst hörs på långt håll.
Fortfarande el var annan dag. Elavbrott när som helst.
Vägen till Masai Mara, som var vårt safarimål förra helgen, är de sista timmarna så dålig att ingen stod ut med att åka på den. Flera mil körde vi i stället växelvis i diken eller bushen beroende på vad som verkade framkomligast.
Har jag tidigare tyckt att jag åkt på dammiga vägar i Sverige så tar jag tillbaka allt. Här har jag åkt på dammiga vägar!
Ni ser lastbilen till höger
Jag har hemma vid något tillfälle tyckt att det varit lite fel läge när bilen behagat lägga av. Fem biltimmar väster ut från Nairobi, i 33°C, där vi de sista milen inte sett en levande själ, var det definitivt fel läge. Nu var vi på en safariresa som vi lite våghalsigt åkt iväg på själva, och då valde vår för dagen nyinhandlade Toyota Land Cruiser att slockna helt elektriskt. Rödblinkande check engine! Suck! I Afrika har vem man än träffar sin tillit till Gud. Jag vet fortfarande inte vem i bilen som uppsände en bön. Minuten efter rullade vi vidare.
Väl inne i reservatet hade vi valt att betala en massaj som guide. Han var vårt allt! Han bar på allt det kunnande som vi saknade. Utan honom hade det varit direkt dumdristigt att ge sig ut. Ni känner mig. Olle är ansvarfull. Jag utsätter mig inte för risker. Guide fick det bli. Nu till ett pikant inslag. Vår guide skulle packa ihop matlådan med en fem, sex plastlådor i olika storlekar. Han försökte med ett kvadratiskt lock på en dubbelt så stor rektangulär låda. När han märkte att det inte passade vred han på locket. Min och Gabriels blick möttes. Han var helt blank. Han saknade fullständigt begrepp för rektanglar, kvadrater, storlek. Det här är kunskapsområden som är väsentliga för oss men uppenbart helt irrelevanta för en massaj! Intressant.
Alla bildörrarna öppna i händelse av anfallande djur. Vem sitter närmast dörrarna?
Väl hemma i Nairobi kör vi ner vindrutan vid en gatuförsäljare längs med vägen, för att om möjligt få tag i ”Mitt Afrika” och ”The Constant Gardener”. På ingen tid hade vi båda för motsvarande 60 Kr. Imponerande! Copyright? ”Bonusspår” av tveksam art sen tidigare inspelningar. Charmigt! Inga betänkligheter what so ever vad gäller piratkopiering här utan vi ser det snarare som handfast bistånd!
Vill ni inte bo hos oss när ni kommer till Nairobi är detta ett budgetalternativ.
Hej Pia och Olle
Som nybörjare på datorn gör jag ett förtvivlat försök att få kontakt med er.Det var jättekul att läsa om ert innehållsrika liv där nere. Marianne satte mig på spåret. Som du förswtår Pia är stämningen här milt sagt dämpad.Lena begravdes igår den 23.Skolan mötte upp mangrant.Evert var vrålförkyld och stannade hemma med tanke på sitt hjärta,men han hade skrivit ett roligt och gripande brev som Göran läste upp.Lenas och Anders fina pojkar var en fröjd att skåda och minstingen Joel var med.Ja, ibland känns livet för jäkligt.Varför fick hon inte se Joel växa upp och resa med sin Anders som hon sett fram emot.Det är så tomt efter henne. Jag fick en härlig pratstund med Anita Enroth. Hon är sig lik.Eva Hörnswtröm kunde inte komma p.g.a. en operation följande dag. Hon ville in te utsätta sig för smitta.F.ö. snöar vi inne som ni vet.Vi har tyvärr platt tak på vårt hus,så Harald har varit uppe och skottat av det två gånger. Annars försöker vi hålla i gång,gymnastik 2 ggr i veckan,promenader etc. Vi var på stadsteatern i förra veckan och såg en stark pjäs av Tracy Letts "Familjen". Otroligt fint skådespeleri men den tog en hårt.
Lev väl och må gott!
Kram Eine och Haral
Hej Pia och Olle
Som nybörjare på datorn gör jag ett förtvivlat försök att få kontakt med er.Det var jättekul att läsa om ert innehållsrika liv där nere. Marianne satte mig på spåret. Som du förswtår Pia är stämningen här milt sagt dämpad.Lena begravdes igår den 23.Skolan mötte upp mangrant.Evert var vrålförkyld och stannade hemma med tanke på sitt hjärta,men han hade skrivit ett roligt och gripande brev som Göran läste upp.Lenas och Anders fina pojkar var en fröjd att skåda och minstingen Joel var med.Ja, ibland känns livet för jäkligt.Varför fick hon inte se Joel växa upp och resa med sin Anders som hon sett fram emot.Det är så tomt efter henne. Jag fick en härlig pratstund med Anita Enroth. Hon är sig lik.Eva Hörnswtröm kunde inte komma p.g.a. en operation följande dag. Hon ville in te utsätta sig för smitta.F.ö. snöar vi inne som ni vet.Vi har tyvärr platt tak på vårt hus,så Harald har varit uppe och skottat av det två gånger. Annars försöker vi hålla i gång,gymnastik 2 ggr i veckan,promenader etc. Vi var på stadsteatern i förra veckan och såg en stark pjäs av Tracy Letts "Familjen". Otroligt fint skådespeleri men den tog en hårt.
Lev väl och må gott!
Kram Eine och Haral
