Olle & Pia i Nairobi

Har varit på safari i helgen! Vet att jag har påstått det tidigare men jag tar tillbaka allt! En helg på en camping vid Lake Naiwasha är inte en safari även om man ser giraffer och zebror i det vilda. Under en busstur i Nairobi Nationalpark kan man få se dessa djur och många fler i vilt tillstånd med Nairobis skyskrapor som fond och det är häftigt MEN  fortfarande ingen safari.

I fredags åkte vi (vilket dessvärre inte inbegriper Olle eftersom han i egenskap av internatförälder åkte med skolan på teambuilding vid Mount Kenya) ett gäng från kollegiet till  Masai Mara, en nationalpark på 1 510 km2 savann vid gränsen mot Tanzania. Fastän jag faktiskt varit  några veckor i Kenya känns det som att det var först nu som jag kom till Afrika… Afrika som en sommarpratare  i år talade om som människans urhem och som man därför aldrig reser bort till utan alltid kommer hem till. En nuvarande kollega beskrev i samma andemening denna savann som bilden man gör sig av ett paradisiskt urtillstånd och kanske är det därför det blir en så häftig upplevelse att komma hit. (Eller så har man helt enkelt bara sett  för många naturprogram på TV …)

Att plötsligt upptäcka ett lejonpar i gräset vid sidan av vägen eller något stort svart som kommer upp ur en vattensamling och som visar sig vara en flodhäst är överväldigande. Någon timma senare var vi framme vid floden för att försöka få se en ”crossing”, dvs när någon av de tusentals hjordar av gnuer som just nu finns i parken tar sig över floden Mara för att vandra ner till Tanzania, vilket sker under några veckor just nu. Jag förstod inte riktigt vad grejen med att få se denna crossing var förrän jag fick se krokodilerna   som låg vid ett av vadställena och bara väntade, perfekt kamouflerade. Vi lyckades inte få se några gnuer som tog sig över men det var tillräckligt dramatiskt att se på när några zebror simmade rakt mot en av krokodilerna. Zebrorna lyckades undkomma. Lite längre ner i floden flöt några gnukadaver så en del blir krokodilmat  och andra drunknar när de väljer fel vadställen och inte kan ta sig upp på andra sidan. Men att se tusenhövdade gnuhjordar sätta av på savannen är också mäktigt.

Det var när vi på eftermiddagen gjorde ett sista försök  och körde ner till ett nytt vadställe som vi istället kom rätt inpå några elefanter… Vi var lite för nära dem för att vi (och de!) skulle känna oss helt bekväma och när vi kom ner till floden fanns där inga gnuer överhuvudtaget men däremot en ny elefanthjord på andra sidan floden, dvs på mer lagom avstånd!

Precis utanför själva parken ligger ett flertal camps och vi bodde på ett sk tented camp där man alltså bor i tält. Tja, tält och tält – de påminde mest om min första etta på S:t Pauligatan för er som någon gång var där. Ett stort rum med två sängar, ett litet rum med toalett och ett annat rum med dusch. Till denna  kunde man beställa varmvatten  vilket en av de anställda massajerna kom och hällde i en plastad säck som hängde utanför tältet.

När massajen som förestod campen hälsade oss välkomna berättade han att campen inte var inhägnad utan att vi som bodde där nu var en del av savannen. Visst låter det fantastiskt?  Det tyckte jag också tills jag insåg att jag var den enda som  skulle sova ensam i ett tält och att mitt tält dessutom låg lite vid sidan av de andra... Tidigt i morse var vi med några massaj-guider ute på en walking safari alldeles i närheten och det var bara någon halv kilometer till  en kulle där elefanter stod och betade.

Massajerna, ja. Denna del av Kenya är deras land och det är den stam som bäst lyckats behålla sin särprägel och sina traditioner.  Det är otroligt vackert att se några massajmän sitta under ett träd insvepta  i sina röda filtar.  Eller att se en grupp kvinnor komma gående längs vägen med sjalar i klart lysande gult, orange eller rosa. Det är inte lika lätt att romantisera när man ser  ett antal lerhyddor utan fönster på  förtorkad mark.

En massaj på en bensinstation där vi tankade idag kom fram och beundrade Elin, 14-årig dotter till ett lärarpar på skolan. Hon har ljust lockigt hår, glugg mellan framtänderna och  dessutom smilgrop vilket massajkillen var säker på skulle vara tillräckligt för att göra honom lycklig för resten av livet ! Han meddelade att han var villig att betala 50 kor för henne., allt med glimten i ögat. Men hade Elin var massajflicka hade det kunnat vara  på allvar.

Facit för helgen inbegriper också tre punkteringar… Med tanke på vägarna vi kört på, (allt från nyasfalterade vägar utanför Nairobi till miltals med tvättbrädevägar både i och utanför nationalparken och leriga jeepstigar) är det förvånande att två av våra tre fordon klarade sig helt utan punkteringar. Vi håller just nu på att leta bil och den här helgen gav massor av nyttiga erfarenheter inför den affären.

I natt kom Gabriel och Amanda och har vi bil kan vi se mycket mer av Kenya med dem!