Fortsättning
Alla elever var vid god vigör vid hemkomsten. Om en timma kommer nästa buss hem. Svenska skolan går under smeknamnet "Cinderella school" bland elever från grannskolorna, just för att de svenska eleverna inte får vara ute hur länge de vill.
Tidningscitat:
Att i Nairobi snyta sig utan näsduk, spotta, gå över vägen samtidigt som du talar i en mobil eller att föra oväsen av vilken art det vara må ger dig 200 kr i böter och / eller fängelse i tre månader.
Folket
Det jag sett av Kenya är ett folk som är fantstiskt tåligt och strävsamt. Jag ser också mycket skratt och glädje. I ögonen på barnen i skolan i Kibera såväl som i diket längs med vägen där kvinnor såväl som män står och gräver något för Nairobi stad för nära nog ingen ersättning alls. Människor som man kan tycka skulle vara bittra på sin livssituation visar upp något helt annat än bitterhet.
Taxichaufförer, vakter och alla kenyaner jag kommer i kontakt med är oerhört vänliga. Alla tackar Gud för allt de har. Visst är det intressant att de som inget har tackar Gud för allt de har och att vi som har allt vi behöver och mer därtill bara i undantagsfall och oftast då bara när vi är i riktig knipa, väljer att släppa in Gud i våra liv. Församlingen jag väljer att gå till ligger i en kåkstad inte mer än två km från där vi bor. Riruta. Allt som hos oss sker inomhus sker i en kåkstad, som i Riruta, utomhus. Matlagning, möbelförsäljning, allt. Bara efter någon minuts promenad på väg till kyrkan har min västerländska oro förbytts till ett inre leende. Om det inte låter för pretentiöst, förbytts till kärlek. Jag har inte alls kommit dit jag vill i min frimodighet att uttrycka denna känsla av lust och kärlek till allt jag möter. Det hoppas jag kommer. Att jag lär mig av Afrika. Av kenyanerna. Inte minst i kyrkan får jag känna denna direkta kärlek. Många människor här bär på skatter som få av oss finner i Sverige. Jag har så mycket att lära här. Hade inte en susning hemma om att Afrika skulle erbjuda mig detta. Är det inte vi som skall "missionera" i Afrika?
African dance
Afrikansk dans är ett populärt inslag på kvällstid. Det kommer hit en kenyansk kille och hjälper oss stela nordbor att vicka på höfterna och lyfta på armarna i alla fall lite försiktigt utanför kroppens medianlinje.
Swedish dance
Inget ont om vår friskis och svettis-instruktör. Hon är kanon. Tempot, musiken, närvaron, allt! Jag är själv med för att det är så kul. Men att se vakter och den övriga kenyanska personalen betrakta oss med ett ansiktsuttryck likt Bagheras i djungelboken, då Baghera betraktar Baloo och höra dom viska om Swedish dance är inte lite pinsamt. Man vill ju liksom förklara sig. "Ni förstår, detta är inte egentligen svensk dans! Vi har andra danser." Kanske bäst att inte ens försöka. Vad har vi? Polka, schottis, små grodorna, fågeldansen. I alla fall inget jämförbart med African dance.
Sverige
Det jag mest längtar efter hemma är den friska luften och lugnet när jag är ute. Fem bilar i timman passerar huset i Västra Bodarne. Ni som är hemma, ta vara på detta och njut av vårt fantastiska land. Samtidigt, ni som det kommande halvåret nu vågar er ut, glöm inte mössan, vantarna, halsduken, regnkläderna och sätt för allt i världen på er rejäla skor! Varma hälsningar från Kenya. Välkomna! Olle
