Ngong Hills - Pia
Hit tog vi oss i helgen med våra elever för att förbereda dem (eller kanske snarare oss!) för bestigningen av Mount Kenya (5 199 m) i slutet av januari.
Det här var en vandring på några timmar, mest för att känna på lite av vad det är att vandra på hög höjd. I januari går vi upp på Mount Longonot (2 770 m) som är nästa steg i träningsupplägget och sedan får vi se om t ex jag själv fortfarande står kvar på anmälningslistan till Mount Kenya...
BILD
Landskapet är böljande och grönt (speciellt nu efter regnperioden) och tittar man bara norrut, mot Nairobi och dess förstäder som skymtar långt borta, skulle man kunna luras att tro att man befinner sig i England. (Det var också här som många europeiska och kanske framför allt brittiska nybyggare slog sig ner under kolonisationen.)
Inte ens fåren fattas.
Men tittar man söderut så är landskapet helt afrikanskt: torrt, trädlöst massaj-land breder ut sig.
Vi hade med oss två beväpnade rangers från Kenya Wildlife Service, mer för att skydda oss från rån än från vilda djur. När vi stod på toppen av en av kullarna och tittade på utsikten sa han ungefär så här: ”Kontrasten är lika stor mellan livet på de olika sidorna av Ngong Hills som landskapen är olika”. Och har man varit inne en massaj-hydda (eller sett foton på en blogg...) och jämför det med kolonialvillorna i Karen så är det en bra bild av kontrasterna.
Karen, ja. I ett kapitel i Den afrikanska farmen skriver Karen Blixen så här om det outplånliga intryck Afrika gjort på henne.: ”Jag kan en sång om Afrika (...) om girafferna och om den afrikanska nymånen , som ligger på rygg, om plogarna i jorden och om kaffeplockarnas svettiga ansikten.” Och så frågar hon sig försiktigt om hon själv kommer att lämna några spår efter sig: ”Kan också Afrika en sång om mig? Darrar någonsin luften över slättena med en färg som jag varit klädd i, leker barnen en lek vari mitt namn förekommer, kastar fullmånen en skugga över gruset på vägen upp mot huset som liknar min? Spejar örnarna på Ngong efter mig?”
Är det då inte fantastiskt att det hundra år efter att Karen Blixen kom till Afrika fortfarande finns en hel förstad uppkallad efter henne!
Så här såg det ut när vi kom ner från Ngong Hills och här skulle jag själv kunna tänka mig att ha ett litet hus att åka till på helgerna! Kommer ni och hälsar på?
Jag kom hem från Teneriffa igår, var endast 11.5 mil från Afrika. Hoppas att jag kommer till Kenya någon gång. Jag har läst ut Obamas bok, Min far hade en dröm.
Väldigt intressant bok, speciellt när han beskriver Kenya.
Extra intressant när jag vet att ni är där.
känner du dig igen av Obamas beskrivningar av landet? Speciellt när han beskriver landet när han var där med sin fru.
God jul och gott nytt år.
Ylva
Hej Pia,
Det är först nu som jag läser din text om Ngong Hills. Svaret på din fråga är ja! il faut rêver eller hur? Jag läste en artikel häromdagen om hur och varför Karen Blixen inte fick Nobelpriset.Väldigt intressant att få veta att om var favorit ,nästan alla ville ge henne priset ,jag tror det var 1960, men Eyvind Johnson ville annat och lyckades övertala de andra att välja en ganska okänd italiensk poet vars namn jag har glömt!
Hur går det med träningen? det låter väldigt,väldigt högt,men det klarar du säkert.
Hade ni jullov?
Kram och god fortsättning,
Marianne
Jättekul att läsa om era äventyr. Det verkar som om ni har det riktigt bra och mycket spännande. Här i Alingsås är det en hel del snö nu och 15 grader kallt. Vi har gjort våra sedvanliga framträdande med kören i jul och det har gått riktigt bra. Nu börjar snart träningen för våren.
God fortsättning!
Kerstin
Olle och Pia, heeeeeej! Saknar både er och Afrika när jag läser, trots att jag aldrig varit längre ner på kontinenten än i Assuan... Vilken fantastisk historia med geparderna och The Big Six! Saknar er! Pusssssssss från Göteborg! Ylva
