Några av Olles mail till familj & vänner
Jag känner 18 personer i Nairobi. Det är sådana funderingar man bär på efter fyra dagar i Kenya. Tre av mina vänner är kenyaner. De är också de viktigaste. Vår taxichafför Lucas, Matthew på skolans expedition och sen har vi Can, vår indiske hyresvärd. Utan deras hjälp skulle vi inte haft en chans. Ingen ström på daganrna är regel utan undantag.
Vatten är absolut ingen självklarhet har det visat sig. Vi har också sovit ute i en primitiv men häftig stugby på vår första safari. Det var inte kul att gå ut och pinka där mitt i natten kan jag säga. Tre minuter efter att jag stängt om mig brakade helvetet lös en meter utanför det trasiga myggnät som skyddade mig och Pia mot alla vilda djur. Det är tur att Pia har mig. Flodhästar som är det djur som dödar flest människor i Afrika hade vi 150m bort när vi gick till sängs.
Gabriel och Pia har stönat många gånger för att jag ville installera larm i VB. Hemma i Nairobi bor vi i det närmaste i ett fort. Hänglås larmknappar och galler överallt, galler inte bara för alla fönster och dörrar utan även inne mellan våningarnna. Hade man inte livlig fantasi innan man kom hit får man det av att förstå hur larmkillarna tänkt.
---
Har varit i närkontakt med flodhäst, det djur som dödar flest människor, när vi smög omkring i natten medd ficklampor på vårt första safariäventyr. Coolt.
Har slutat att se på varje Kenyan som en presumtiv rånare, vilket gör vistelsen mycket mer trivsam. Åkte t ex lokal buss fram och tillbaka i söndags när jag skulle till kyrkan. Att få "big mama" i knät inpackad fem på ett tresitssäte är bara för underbart.
Eller att sitta på en institution och vänta fem långa minuter på kopian jag bad om, och det efter att den är kopierad och klar. Den bara ligger där. Det skulle bara vara för honom att sträcka ut handen och räcka över den till mig. Jag sitter två meter från kopian och en meter från mannen. Men nej då. Han lät mig sitta där i fem minuter till. Efter fem minuter så sträcker han sig så efter den klara kopian, ler mot mig och önskar mig en bra dag.
Har inte skrivit i vår blogg än. Skolstart och ett trivsamt kaos hemma som förklaring. Hemma har vi t ex ingen spis eller tvättmaskin än. Elransonering mellan 06-18, inget vatten i ledningarna på en vecka. Norra Kenya är katastrofområde. Vatten för man köpa från tankbilar med texten Clean Water. Efter sig lämnar dessa bilar ett ogenomträngligt svart moln av avgaser som inte riktigt rimmar med texten om rent vatten.
---
Drömmen om att allt är fixat och klart när man kommer hem blir uppfylld i Kenya. Här betalar man en maid för det. Trevligt och otrevligt att vara priviligierad. Vi förväntas att skapa detta arbetstillfälle för någon, så är det. Vår maid heter Rodah. 38 år, änka sen tre år. Rodah bor en timma med buss utanför Nairobi. Själv!
Tre av hennes fyra döttrar, 10, 16, 18, 20 bor ytterliggare fyr busstimmar bort hos mormor. Hennes äldsta dotter bor i Nairobi och studerar tre år till sjuksköterska. Skolkostnaderna för döttrarna ligger på 1100, 1600, 4000, 7000, dvs ca 14 000 per år. Maidlöner per år för Rodah skall ligga runt 10 - 12 000. Vi behöver som sagt egentligen ingen maid alls och vi vill inte ha Rodah här på heltid. Talar jag för mig själv så skulle jag inte känna mig bekväm med att komma hem och hon är kvar här ytterliggare någon timma för att jobbar för mig.
Hon har inget jobb alls nu men det vi erbjuder med halvtid löser inte hennes problem. Hon behöver heltid. Vi skulle gärna betalat heltid för en halvtid men det skapar andra problem med jämförelser mellan vad andra betalar respektive tjänar. Tanken är att istället vid sidan av, vilket är helt accepterat av alla, göra en insats som att ex betala halva barnenes skolavgifter. Halvtidslön 7200 plus halva barnens skolavgifter 7000 skulle ungefärligt motsvara det samma i pengar för Rhoda som ett heltidsjobb.
Fråga: Är det någon som känner för att bli delaktig i Rhodas barns skolgång så finns möjligheten.
---
Vad vi längtar efter hemifrån förutom er: Diskpropp, slaskskrapa i plast och en hederlig potatisskalare som fungerar.
Vatten är absolut ingen självklarhet har det visat sig. Vi har också sovit ute i en primitiv men häftig stugby på vår första safari. Det var inte kul att gå ut och pinka där mitt i natten kan jag säga. Tre minuter efter att jag stängt om mig brakade helvetet lös en meter utanför det trasiga myggnät som skyddade mig och Pia mot alla vilda djur. Det är tur att Pia har mig. Flodhästar som är det djur som dödar flest människor i Afrika hade vi 150m bort när vi gick till sängs.
Gabriel och Pia har stönat många gånger för att jag ville installera larm i VB. Hemma i Nairobi bor vi i det närmaste i ett fort. Hänglås larmknappar och galler överallt, galler inte bara för alla fönster och dörrar utan även inne mellan våningarnna. Hade man inte livlig fantasi innan man kom hit får man det av att förstå hur larmkillarna tänkt.
---
Har varit i närkontakt med flodhäst, det djur som dödar flest människor, när vi smög omkring i natten medd ficklampor på vårt första safariäventyr. Coolt.
Har slutat att se på varje Kenyan som en presumtiv rånare, vilket gör vistelsen mycket mer trivsam. Åkte t ex lokal buss fram och tillbaka i söndags när jag skulle till kyrkan. Att få "big mama" i knät inpackad fem på ett tresitssäte är bara för underbart.
Eller att sitta på en institution och vänta fem långa minuter på kopian jag bad om, och det efter att den är kopierad och klar. Den bara ligger där. Det skulle bara vara för honom att sträcka ut handen och räcka över den till mig. Jag sitter två meter från kopian och en meter från mannen. Men nej då. Han lät mig sitta där i fem minuter till. Efter fem minuter så sträcker han sig så efter den klara kopian, ler mot mig och önskar mig en bra dag.
Har inte skrivit i vår blogg än. Skolstart och ett trivsamt kaos hemma som förklaring. Hemma har vi t ex ingen spis eller tvättmaskin än. Elransonering mellan 06-18, inget vatten i ledningarna på en vecka. Norra Kenya är katastrofområde. Vatten för man köpa från tankbilar med texten Clean Water. Efter sig lämnar dessa bilar ett ogenomträngligt svart moln av avgaser som inte riktigt rimmar med texten om rent vatten.
---
Drömmen om att allt är fixat och klart när man kommer hem blir uppfylld i Kenya. Här betalar man en maid för det. Trevligt och otrevligt att vara priviligierad. Vi förväntas att skapa detta arbetstillfälle för någon, så är det. Vår maid heter Rodah. 38 år, änka sen tre år. Rodah bor en timma med buss utanför Nairobi. Själv!
Tre av hennes fyra döttrar, 10, 16, 18, 20 bor ytterliggare fyr busstimmar bort hos mormor. Hennes äldsta dotter bor i Nairobi och studerar tre år till sjuksköterska. Skolkostnaderna för döttrarna ligger på 1100, 1600, 4000, 7000, dvs ca 14 000 per år. Maidlöner per år för Rodah skall ligga runt 10 - 12 000. Vi behöver som sagt egentligen ingen maid alls och vi vill inte ha Rodah här på heltid. Talar jag för mig själv så skulle jag inte känna mig bekväm med att komma hem och hon är kvar här ytterliggare någon timma för att jobbar för mig.
Hon har inget jobb alls nu men det vi erbjuder med halvtid löser inte hennes problem. Hon behöver heltid. Vi skulle gärna betalat heltid för en halvtid men det skapar andra problem med jämförelser mellan vad andra betalar respektive tjänar. Tanken är att istället vid sidan av, vilket är helt accepterat av alla, göra en insats som att ex betala halva barnenes skolavgifter. Halvtidslön 7200 plus halva barnens skolavgifter 7000 skulle ungefärligt motsvara det samma i pengar för Rhoda som ett heltidsjobb.
Fråga: Är det någon som känner för att bli delaktig i Rhodas barns skolgång så finns möjligheten.
---
Vad vi längtar efter hemifrån förutom er: Diskpropp, slaskskrapa i plast och en hederlig potatisskalare som fungerar.
Kommentarer
Postat av: pethra
Kanske Wettex-dukar också? Det saknade vi i Malaysia, vanliga hederliga Wettexdukar. :)
Postat av: Rolf
Behöver snacka (=maila) med Pia!
Postat av: Maria och Fredrik
Hej OllePia.
Vi har alla i familjen läst och förundrats över era äventyr och avundats ert tilltag.
Kan ni skicka en mailadress så vi kan komunicera mera.
Hälsar
MariaFredrikJohannesSimon
Trackback
