En frisbee-fanatiker i Afrika
Att vara en hängiven discgolfspelare är att ständigt betrakta sin omgivning som en presumtiv discgolfbana. Att se på en vacker kulle och tänka hur perfekt den vore för en korgplacering eller att hitta kastkorridorer i varje skog.
Det var inget undantag när jag för ett drygt år sedan flyttade till Nairobi för en tjänstgöring som idrottslärare på Svenska skolan. Inte minst som Nairobi är raka motsatsen till den schablonbild många har av Afrika. Här är kuperat, lummigt och grönt året om.
Men invändningarna mot att skapa en discgolfbana här var också uppenbara. Nairobi är en tremiljonersstad där säkert hälften av invånarna lever om inte i ren slum så med liknande standard - eller snarare avsaknad av standard. Var i denna stad skulle man kunna placera ut korgar utan att de försvinner redan första natten? En ännu allvarligare invändning var naturligtvis: Har inte de flesta Nairobi-bor mer basala behov än sport och rekreation?
Det började med Ultimate. Jag hade naturligtvis med mig ett antal discar till Nairobi och introducerade sporten för mina svenska elever på skolan. Ultimate är på många sätt den ultimata sporten: billig utrustning, enkel spelplan och fair play inbyggt i spelet. Det här tyckte jag var utmärkta argument även för de kenyanska skolor, barnhem och organisationer jag så småningom kom i kontakt med. Så jag jobbade i skolan på dagarna och spelade Ultimate med olika ungdomsgrupper på eftermiddagarna.
Under mitt första besök vid Kawangware Sport Club, en miljö som däremot uppfyller alla schablonbilder av Afrika, slängde jag som vanligt discar till grupper som satt runt fältet. Upp hoppar en man, omöjligt att bestämma ålder, med ett tandlöst, brett leende och kastar tillbaka discen med en perfekt backhand. Några minuter senare har Nelson berättat delar av sitt livs historia för mig. Han berättar stolt om sina år i USA, Kanada och Europa. Jag vet fortfarande inte om han någonsin spelat Ultimate men kasta kunde han! Jag kommer alltid att minnas Kawangware och Nelson. Jag var lycklig hela vägen hem.
Men jag letade fortfarande efter den där parken där jag skulle kunna placera ut några korgar.
Den första korgen skulle komma upp på Svenska skolan i maj 2010. När jag väl hade fått alla mått började jakten på en svetsare som skulle kunna tillverka en korg.
Det var en utmaningen att få honom att förstå hur korgen skulle se ut, ännu svårare att försöka förmedla till vad den skulle användas!
De flesta mekaniska verkstäder i Afrika har inte så många likheter med en dito i väst. Det mesta av arbetet sker t ex på gatan.
Jag hade under våren träffat den ansvariga för parkerna i Nairobi men lösningen visade sig finnas på närmare håll än någon kunde ana, bara ett stenkast från Svenska skolan. Här fanns Kenya Science Campus, ett universitetsområde med stora gräsytor – och en egen skog. Att vi inte visste något om denna plats beror på att nära nog alla områden i Nairobi ligger bakom murar utan vare sig insyn eller tillträde för utomstående.
Så den 20 november 2010 invigdes den första discgolfbanan i Afrika utanför Sydafrika.
Veckan innan transporterades korgarna, sponsrade av PDGA (Professional Disc Golf Association), till Kenya Science Campus.
Invigningen skedde samtidigt som den första lokala Ultimateturneringen gick av stapeln med 12 lag. Två av lagen kom från Svenska skolan, två från universitetet och övriga från Kibera, Kawangware (två slumområden i Nairobi) och från ett av de hundratals barnhem som finns bara i Nairobi.
Turneringens tröjtext "It's not a plate", eller "Si sahani" på kiswahili, kom från de första träningarna när de kenyanska spelarna skrek efter tallriken eller "the plate" och Brendan, den amerikanska instruktören, avbröt spelet för att understryka:" This is not a plate, this is a disc!"
Efter turneringen är samtliga lag nu grymt taggade på att snart få utmana ISK, det etablerade Ultimate-laget i Nairobi som till största delen består av amerikaner.
När lagen hade en paus i sitt spelschema under dagen inroducerades de i discgolfens ädla konst.
Vid starten av dagen var det dock inte alla som visste vad korgarna skulle användas till...
Till sist några ord om banan: Den sträcker sig längs den historiska enkelspåriga järnväg som byggdes runt år 1900 mellan Mombasa och Kampala i Uganda. Fortfarande går det bara något enstaka tåg om dygnet. Banan går också genom hagar och skog och inpå en damm. Universitetet bedriver ett jordbruksprojekt i området så där finns kor
som strövar omkring men också apor som nyfiket iakttar oss spelare. Blommande jakaranda- och mangoträd och en rad andra exotiska träd, som jag ännu inte lärt mig namnen på, påminner mig om att jag nu faktiskt spelar discgolf i Afrika!
Glada organisatörer efter avslutad turnering. Olle, Brendan, Sebastian.
Men varför nöja sig med detta? När jag var i kontakt med ansvarig för parkerna i Nairobi tog hon upp möjligheten att skapa en bana på Ngong Hills. Bilderna får tala för sig själva. Tänk er en bana här!
